Spontanfiske med nytt personbästa!
Ja vart ska man börja?
Jag och Daniel satt på Facebook och snackade om ifall vi skulle fiska idag, valen stod mellan
Landsjön och Barnarpasjön men till slut valde vi att åka ut till Anders och Landsjön. Vilket bra val!
Vi kom ut till Anders runt 12 vilket var rätt sent för oss att åka iväg och fiska men vi tänkte att det kunde
vara några helt okej timmar på isen där ute med Anders. Vi satte ut våra spön och gjorde i ordning vårt
basläger. Det var lätt packning idag, ingen grill och annat som tog plats. Vi satte oss till rätta och
väntade tåligt. Tiden gick och ungefär en timme in på passet fick jag fäll på mitt yttersta spö och vi
sprang dit. Linan låg still på rullen så jag kände efter genom att dra försiktigt i linan för att se om det
satt någon fisk på kroken men kände ingenting. Gäddan hade spottat ut mörten redan innan vi kommit
fram till hålet.
Ännu en stund gick men till slut fick Daniel fäll på sitt yttersta spö och vi sprang dit. Daniel kände efter
och visst satt där en fisk. Han lyfte sitt spö och satte in ett fint mothugg.
Han började drilla fisken, som inte kändes så värst stor, men efter några sekunder gick fisken av.
Vi gick och satte oss i stolarna igen och väntade. Efter kanske en halvtimme fällde det på Daniels
spö igen och vi sprang dit. Den här gången hade gäddan spottat ut mörten innan vi ens var framme.
Ytterligare en stund gick innan Anders kom ner med ett spö och satte ut det, så skulle han gå upp
till huset och brygga kaffe när Daniel säger åt mig att jag har fäll, ännu en gång på mitt yttersta spö.
Jag hoppade upp från stolen och sprang halvvägs dit för att sedan gå fram till hålet, när jag kom dit
sprutade det ut lina från spolen och jag greppade mitt spö. Jag väntade några sekunder dels för att
jag hade en rätt stor mört på och dels för att Daniel skulle hinna ut till mig. Anders sprang och
hämtade sin systemkamera och när han vänt om kom mot oss tog jag ett ordentligt grepp om spöet
och gjorde mothugg när det fortfarande åkte ut lina från spolen. Någon tyngd kände jag inte till en
början men jag kände inte heller de där typiska smågädde-rycken utan det var långa gungningar
som ofta skvallrar om en större gädda. Jag vevade och vevade men kände inte mycket motstånd
först. Snart kom dock de där långsamma tunga knycken och gäddan började rusa, gång på gång.
Jag stod nog och drillade i ett par minuter men det kändes som en halvtimme innan vi såg skymten
av gäddan i vattnet under isen, den här gången hann vi inte se storlek på fisken men med dessa
långa rusningar kunde den inte vara någon dussinfisk på 5kg i alla fall. Jag fortsatte kämpa med
att få upp den till hålet och den fortsatte med sina långa rusningar så rullen skrek. Och till slut
fick vi se den, när den sakta gled förbi hålet strax under den kristallklara isen.
Nu visste vi att den var av större kaliber, men jag vågade fortfarande inte hoppas att den var ett nytt
personbästa. Nästa rusning som den gjorde var lååååång, för lång för att jag skulle känna att den var
redo. Jag började veva in lina och drilla fisken mot hålet igen och ännu en lång rusning kom.
Nu kände jag äntligen att jag hade övertaget och nästa gång gäddan kom upp till hålet satt Daniel
redo att ta den, han lyfte upp den på avkrokningsmattan som han nyligen blött ner för att inte fisken
skulle ta skada. Där låg hon, den största gäddan jag sett och en av de fetaste. Skulle hon tynga ner
vågen till 10 kg eller skulle jag få fortsätta jaga den där drömgränsen?
Vi lyfte över gäddan i vågsäcken som var fuktad och redo, nu var sanningens ögonblick här.
Gäddans tyngd gjorde att Daniel darrade men till slut stannade vågen och glädjen var total.
Gäddan vägde in på hela 10,31 kg och var 111 cm lång! Oj vad glad jag var, nästan så jag glömde
bort kylan som gjorde att det värkte något enormt i händerna på mig. Nu hade mörkret börjat lägga
sig och vi insåg nog att det förmodligen skulle bli enda fisken för dagen men OJ vilken fisk!
Jag har fortfarande inte landat och insett riktigt att jag lyckats med den här bedriften, att äntligen
komma över 10-gränsen på gädda. Det är en helt otrolig känsla som jag kommer ha med mig länge.
Vi satt ett tag till men när vi inte såg våra yttersta spön längre kände vi att det var för mörkt och vi
plockade ihop våra prylar. Vilken tur att vi åkte ut på den här spontanturen, vilken avslutning på dagen!
Fyra och en halv timme och jag hade plockat min största gädda någonsin. Tack Daniel för förslaget
och tack till både dig och Anders för sällskapet och hjälpen med landningen.
Nu kommer jag att sova riktigt gott och veckan som börjar imorgon kommer gå fort, snart är det helg
igen och kanske blir det mer fiske. Det återstår dock att se eftersom det ska bli varmare några dagar.
Nu ska jag ta en kopp kaffe, luta mig tillbaka i soffan och försöka smälta det här :)