Ruda och Sutare på programmet, sommarmetet är igång på allvar
Härliga flötmetet efter Ruda och Sutare är svårt att beskriva med ord. Det är nog mest lugnet som
lockar mig med det här fisket och visst är det kul när hjärtat börjar slå snabbare så fort flötet gungar
till och när nappet kommer...om det kommer. För ett mer frustrerande fiske är svårt att hitta, ibland
sitter man flera timmar med bara små rörelser i flötet som indikerar att fisken simmar nära ens bete
men ändå kommer inget riktigt napp. Det är charmen tycker jag, att det stundtals är ett svårt fiske.
Jag och Daniel var iväg en kväll i helgen till en liten göl utanför Jönköping där vi hoppades få Ruda,
någon sådan fick vi inte denna kväll men Daniel lyckades fånga två Sutare medan jag åkte hem
fisklös. Det är rätt ofta så att man inte får någon fisk och man får lära sig att inte hänga läpp för det.
Här är Daniel med sina två Sutare i natten.
Igår kväll åkte jag och Martin till lokala dammen, vi satt i gläntan på fotografiet i början. Det är en av
mina favoritplatser för mete efter Ruda och Sutare. Det finns rätt gott om båda arterna men de är som
alltid ganska svårflirtade och ibland går det många pass innan man lyckas fånga någon. Braxen är det
däremot lite lättare att fånga, något som vi inte vill men som är nästan omöjligt att undvika.
Daniel satt redan i en annan glänta i dammen när jag och Martin kom dit, han hade inte fått något ännu.
Vi satte snabbt ihop våra grejer och kastade ut. Ett bra tag gick innan det gungade till i mitt flöte och
snart sjönk det och drog iväg. Ett mjukt mothugg sattes och jag drillade första fisken. Tyvärr visade det
sig vara en av Braxnarna som hade nappat och därav inget foto, jag tar gärna inte i dem. I med den
snabbt och igång med fisket igen. Snart gungade det till i flötet igen och efter samma sorts napp kom
ännu en Braxen upp vilket kändes väldigt frustrerande. Jag släppte tillbaka den och vi fortsatte fiska.
Martin knäcker lysstaven så man kan se flötet i mörkret
Daniel fick också napp som visade sig vara en Braxen också. Martin hade några pill på betet så
flötet gungade till men fick aldrig något riktigt napp. Snart blev det sent och vi bestämde oss för att
packa ihop för den här gången. Mattias satt ute på bryggan i sjön och vad jag vet fick han i alla fall
två fina Mörtar, fast han var ju ute efter Sarv så det var nog lika frustrerande för honom som oss.
Det är bara att ge sig på det snart igen och att inte ge upp, till slut sitter drömfisken där om man
har tur. Jag älskar att fiska kvällar och nätter på sommaren, bortsett från myggen och knotten.
Det är lugnt och fridfullt och man kan sitta och fundera på allt möjligt, till slut har det gått fem
timmar bara så där :) ikväll får jag se om jag går till dammen, jag är inte glad i att fiska ensam.
Annars kommer det alltid nya sköna sommarkvällar framöver!