Eller 'Minkens hemliga jul'

Ännu en vinterdag och nu är det verkligen kallt nog för att Laken (Lota Lota) ska vara igång på riktigt.
Snön ligger som ett duntäcke på backen och isarna börjar breda ut sig i rask takt.
Magnus ringde strax innan 14 och några minuter senare knackade han på dörren.
Vi bytte om till fisket och begav oss mot vår favoritplats för Lake.

Efter att vi passerat Torparondellen kunde vi se ut över södra viken på Munksjön som täcktes helt av is.
Väl tillbaks i stan på kvällen kunde det konstateras att isen tagit över nästan halva sjön. Det går fort!

Vi tuffade på ner mot Vrigstad och som nästan alltid stannade vi till på Statoil i byn, köpte något att fylla magen med och sedan vidare ner mot vår plats. Men lyckan blev inte långvarig.

Snön var ett tjugotal centimeter djup och Magnus lilla Polo är inte vidare terränggående, en ficka måste göras för bilen så man slipper parkera mitt på den smala skogsvägen. Magnus plockar fram sin lilla skyffel och börjar jobba.


Det gick fort att plöja bort en liten bit så man kunde komma förbi på utsidan även med den bredaste av bilar.
Vi packade ur och började plumsa i snön bort mot ån men redan innan vi kommit halvvägs ser vi att isen redan lagt sig. Katastrof! Hur skulle vi göra nu? Vår fisketarm vred sig i våndor och vi var tvungna att stilla fiskehungern.

Inget annat att göra åt än att traska tillbaks till bilen och testa en plats längre ner.
Väl framme på nya stället såg det lovande ut, öppet vatten och inte alls lika krångligt att komma intill med bilen. Inte heller långt att vandra med fiskeprylarna ner till vattnet. Detta kunde bli perfekt!


Men vattnet strömmade ordentligt och några tackel fastnade omgående. Ingen höjdare men nån gång i framtiden lär vi oss säkert att välja en bättre rigg för bottenmete i strömmande vatten där sänket kan dras bort enkelt så vi slipper tappa hela riggen.

Avslappnade och lugna satt vi och drack kaffe, tittade ut över vattnet och njöt av tillvaron. Kallt var det men det gör inte så mycket när man känner hur stress och jobbiga funderingar är som bortblåsta.
Plötsligt ser vi ett par lysande ögon några meter ifrån oss, en Mink står och tittar nyfiket åt vårt håll.


Minken verkade inte alls orolig, den var hur nyfiken som helst och den snabbt komna vintern kanske överraskade den. Eller kanske var den en av dessa tusentals Minkar som Djurhatarna släppt ut i skogen från Minkfarmarna i höstas. Om så är fallet så hoppas jag men tvivlar på att hon kommer att överleva den stränga vinter som väntar.

Uppfödda Minkar dör nästan garanterat i naturen, de har inte alls stor förmåga att skaffa egen mat och de klarar sig sällan.

Men den här verkar ha funnit ett fint hem under ett stenröse, det såg stort och bra ut i öppningarna.

Hon gjorde oss i alla fall sällskap under de timmarna vi satt där.
Hon skuttade omkring som en liten hundvalp och klättrade upp på våra ben, sniffade lite och skuttade sedan runt en stund till. Hon var extra glad i Magnus fiskeväska som hon kunde krypa in i och slita lite i prylarna.
Fast när hon kröp ända in i plastpåsen med frusna abborrar som Magnus hade med sig för bete så blev hon en aning panikslagen då hon först inte hittade ut.



Jag lär nog aldrig mer se en Mink så här lugn och orädd nära människor igen, det var en trevlig upplevelse.




Vi fotade henne en hel del under den långa tiden som hon gjorde oss sällskap, någon fisk blev det ju inte så det var trevligt att ha något annat som tog upp vår tid. Fiske kan vara magiskt ibland, även när man åker hem tomhänt.

Då behövs varma skor/stövlar, handvärmare i vantarna och en bra pannlampa

Jag har en pannlampa redan som jag tycker om, köpt på Svenska Batterilagret här i stan.
Med ett gäng uppladdningsbara batterier har den varit en trogen tjänare i några år nu.

Ett par fodrade stövlar köpte jag förra vintern på Team Sportia, också här i stan.
Till årets vinter, som kan bli kallare än förra årets sägs det, har jag införskaffat mig två stycken elektriska handvärmare från Cool stuff. Enkla att ladda upp genom USB i datorn.


Jag har provat dem ner till -5 grader och de fungerar riktigt bra. I ett par riktiga tumvantar sprider handvärmarna värmen till hela handen och håller en helt okej temperatur.
Det bästa är att man kan starta och stänga av dem med en enkel knapptryckning.
Det gör att man kan ha dem igång en kvart och sedan stänga av tills det är för kallt igen. Då håller batterierna hela fisketuren.
De är små och passar garanterat i dina tumvantar och de kommer verkligen göra dig till en lyckligare vinterfiskare.

Jag kan inget annat än rekommendera dig att prova dessa.
För vem vill åka hem för att man inte kan hålla värmen på isen?

Vi var och fiskade Lake ikväll.
Har en hel del foton från kvällen, en kväll som bjöd på riktig underhållning.
Ingen Lake men när det är så som det var idag gör det inget att man får åka hem tomhänt.
Återkommer med den uppdateringen, jag är på tok för trött för att skriva mer nu

Marken har frusit, förstår inte hur de stackars fåglarna klarar sig utan skor.

Ikväll blev det premiär för säsongens fiske efter den otroligt vackert tecknade Lota Lota, som heter Lake på Svenska.
Eller Burbot i USA/Canada.
De är riktigt kul att fiska, starka och envisa. Och så hjälper det nog till lite att de ser ut som förhistoriska monster.

Klicka på kategorin "Lake" om ni faktiskt vill se bild på en sådan, för ikväll blev det inget. Men det räknade vi inte mer heller :)
Vi var glada över att få komma ut och kasta i våra beten i säsongens första pass.

Vädret var långt ifrån optimalt, regn och hårda nordanvindar som fått extra fart över Vättern slog mot oss och det var ruskigt kallt. Tur vi har overaller som håller både vind och vatten utanför.

Ja nu har det varit kallt ett litet tag, både vädermässigt och på fiskefronten. Jag har skaffat mig en systemkamera och tid har ägnats till att lära sig lite om hur sådana fungerar. Skitkul!

Det har inte varit mycket fotografering men härom dagen var jag ute med en kompis och fotograferade lite natur. Det är enkelt att använda en kompaktkamera, man siktar och klickar. Men bilderna blir sällan jättebra och jag märker verkligen skillnaden nu.

Det fungerar att gå in nära med objektivet som jag har, inte optimalt men resultatet blir klart godkänt



Och så klart lite fågelliv




Som sagt, på Söndag blir det förhoppningsvis fiske igen och om allt vill sig väl har jag något trevligt att skriva om.
Jag räknar alltid med regfisk när jag drar ut på äventyr, stora som små

Martin, Peter, Magnus och jag kände fiskenerven vrida sig och något bara måste göras.

Vi bestämde oss för en morgontur till lokala sjön, Munksjön som jag skrivit om många gånger förr.
Hon ligger och slappar mitt i centrala Jönköping och är i nästan direkt anslutning till vår näst största sjö, Vättern.
Med en 100 meter lång kanal mellan varandra delar de både vatten och fisk i en perfekt symbios.

Förr var detta en plats för riktiga skådespel då skepp slussades genom kanalen på väg till pappersfabriken Munksjö AB och andra fabriker i anslutning till sjön.

Vi hade satt oss vid en lång stenkaj på västra sidan av sjön, bara tjugotalet meter från kanalens början ut mot Vättern. Dagen innan var det någon mete-tävling vid platsen men vi trodde i vår naivitet att det inte skulle vara något problem för oss att sitta där den här morgonen.
Ack vad fel vi hade. Vi hann nästan bara kasta ut innan en bil stannade och killen sa att mete-tävlingen höll på i två dagar och att det snart skulle vara överfullt med aggressiva metare som ville ha våra platser.


Lugnt och snällt (med en hel massa tyst mummel) plockade vi ihop alla våra saker och vevade in våra linor.
Här gick inte sitta så vi förflyttade oss till andra sidan av de nybyggda magasinen, alltså rakt över på östra sidan av sjön. Där kunde vi sitta och se metarna på "vår" plats.


Detta blev utsikten på nya stället, nu hade ljuset kommit och man kunde se de frosttäckta grässtråna
Det var kallt fortfarande men det såg ut att bli en väldigt vacker dag, knappt några moln på himlen.

När solens strålar började värma oss här nere på marken så passade Magnus på att försöka meta upp mört med sitt minispö. Tyvärr så var det helt utan framgång, mörtarna hade säkert hittat över till 'proffs'-metarna som förmodligen mäskat hela veckan där borta där vi ville fiska.


Ingen fisk, en hel del snoriga näsor och mycket frisk luft & sol.
En vanlig dag för oss, det glada gänget, här i Jönköping.

Tack allihop, detta får vi göra snart igen :)


Följ min blogg med bloglovin