Vikten av webbläsare som ej är gamla

När jag skapade det nya utseendet på fiskedagboken så hade jag inte gamla och utdaterade
webbläsare på hjärnan. Det är av stor vikt, både för säkerhet och för kompabilitet, att ha en
webbläsare som hänger med i tiden. Microsoft speciellt är ett företag som inte varit så bra
på att ha sina webbläsare kompatibla med de nya tekniker och kodspråk men har på senare
tid blivit bättre.
 
Internet Explorer 9 och 10 går att ladda hem från Microsofts hemsida och använder du en
tidigare version vill jag verkligen se att du uppdaterar den genom att ladda hem nyaste
versionen. Kan du inte så be någon i din vänskapskrets eller fråga din granne om hjälp.
Här kan du ladda ner IE 10: Internet Explorer 10
 
 
Mozilla Firefox är vad jag använder och rekommenderar. Den visar även hemsidor på rätt sätt.
Ladda ner genom att klicka på namnet ovan.
 
Google Chrome är också en relativt säker och bra webbläsare som är snabb och fungerande.
Ladda ner genom att klicka på namnet ovan.
 
För att visa skillnaden har vi två bilder här, första bilden visar hur det ser ut i en äldre version av
Internet Explorer och andra bilden visar hur det ska se ut när man visar sidan i Firefox:
 
 
Lägg märke till bakgrunden som skjuts åt sidan, att inlägget inte ramas in
och att de rundade hörnen inte visas i äldre webbläsare
 
Här visas sidan upp som den ska, med bakgrund på rätt
plats, inramning av inlägget och rundade hörn
 
Här syns det tydligt hur Internet Explorer inte klarar av ny sorts kodning och där Firefox klarar
det utmärkt. Ska man börja fixa med kompabilitet och sådant så är det på tok för avancerat
för mig, jag är novis på hemsidekodning och det har varit mycket jobb med sidan som det är.
 
Så se till att, om inte för mig så för er egen säkerhet, uppdatera/ladda ner webbläsarna så ni
kan se min fiskedagbok som den är tänkt att se ut. Må väl & sköt om er!

Lördagsgodis så här i påsktider

 
Jag vet, det är inte lördag. Det blev dock inget skrivet i helgen här.

Men nog om det och mer prat om gäddfisket.
 
I lördags var Peter S sugen på att fiska, det var evigheter sedan vi var ute och fiskade sist och
nu var det verkligen på tiden. Peter hämtade mig runt 10.30 och målet var som vanligt
Kaxholmen - Anders - Landsjön. Vinden låg på här nere på stan och det var iskallt och
när vi steg ur bilen uppe vid Landsjön så var det flera grader varmare. Det bådade ju gott.
 
Väl ute på isen blev vi påminda om kylan igen för här blåste det mer än nere på stan. Det gjordes
hål, tacklades spön och sattes ut grejer fort för att sedan sätta sig i stolen med ansiktet mot den
skinande solen och ryggen mot vinden. Vad skönt det var, solen strålar slickade kinderna och man
kunde verkligen känna värmen. Redan innan jag hunnit få ut mina spön hade Peter S fått
napp och upp kom en fin rackare på dryga 4 kg. Grattis till en välförtjänt gädda, Peter.
Titta i övre vänstra hörnet, där är jag fullt uppe i att tackla sista spöet
 
Ja just det ja. Björn plockade även han en gädda innan Peter och jag hade kommit dit.
 
Ett gäng som fiskade längre ut på sjön drog gädda efter gädda, här är en av deras fina fiskar.
 
Jag hade något fäll där fisken släppte innan jag hunnit fram till hålet, det var inga märken efter
tänder på mörten så jag tror att det kan ha varit abborre som nafsat lite så där lagom så att
vippan löstes ut. Efter detta blev det en stund av väntan ända tills det äntligen fällde på ett av
mina spön igen. Jag sprang glad och nöjd bort, och då jag såg att fisken rörde sig tog jag upp
spöet och satte mothugget direkt. Fisken satt fast och upp kom en gädda av lite mindre
modell, den vägde nånstans strax under 4 har jag för mig.
 
 
Den här fisken blev sista för dagen innan vi packade ihop och åkte hem. Det var riktigt kallt fastän
det kanske inte syns på bilden. Brrr, nu hoppas i alla fall jag på varmare väder.
 
Tills vi ses igen, ha en underbar vår och njut av de varma soldagarna!

Förstasidan på fiskejournalen.se, vad skoj!

Här sitter man och surfar som vanligt och så klickar man på länken till
FiskeJournalen, och vad ser man då där? En stor bild på min gädda!
 
Början på det här året har varit riktigt trevlig och jag räknar med att det blir så mycket bättre
när sommaren väl kommit och tagit med sig sol och värme. Men fram till dess får vi nöja oss
med vad vi har. Sköna vårvinter-dagar som ibland till och med bjuder på några fräknar på kinden.

Vi ses på Sportfiskemässan

Om några veckor slår portarna upp till årets sportfiskemässa, vad jag har längtat.
 
När jag blev nominerad i tävlingen om bästa blogg trodde jag inte att jag skullle
vinna någonting men så avslutades det och jag stod som vinnare av en inträdesbiljett
till Sportfiskemässan här i stan. Det ska bli så kul att gå dit.
 
 
Idag var det ruskigt kallt och snöyra ute så det har inte blivit mycket utomhusaktivitet
direkt. En sväng hem till Magnus och Johanna för att titta på ishockey bara. Eller inte
så bara, jag blev bjuden på pizza från Pinoccio vilket alltid är en fröjd för smaklökarna.
 
Det blir tidigt i säng ikväll känner jag, kanske tar jag en runda runt sjön och kollar
djurlivet. Åh vad jag önskar det var vår nu.
 
 
 
 
 
 
 
 
Men den som väntar på något gott...
 

Fisketur med Magnus + "Gilla" på Facebook

 
 
 
Här har det nu tagits steget in i Facebook med min fiskedagbok.
Klicka på länken här nedan och Gilla sidan så kommer uppdateringar om
nya äventyr direkt till din Facebook-sida. Smidigt va? Gör det på en gång.
 
Och sedan var det fisketuren.
Magnus hämtade upp mig strax efter yrvaken-tillstånd just när tuppen skrikit sig hes
och vi var så taggade. Vi hoppades verkligen på att få upp någon abborre. Kylan under
natten höll i sig ett tag men det var inte för jäklar kallt så jag klagade inte.
 
Jag hade även dragit med mig mitt halvsöndriga ekolod som jag ville prova på isen.
Detta kopplade vi till Manges 12v-batteri och satte i ett av hålen.
 
Någon gång såg vi fisk men mesta tiden såg det ut som på bilden, sänket/beteslåset som
översta streck och betesfisken som understa...de strecken som är ovanför botten alltså :)
 
Vi gjorde ett försök att få abborre men det lyckades inte. Jag blev totalt fisklös och Magnus
fick nöja sig med en pytteliten gädda. Gott att han fick en fisk i alla fall.

Tillbaks på isen fast utan nya rekord

 
I Lördags blev det en fisketur igen. Jag känner att min kropp inte orkar med så här mycket
och jag behöver en vila, men någon liten tur ibland måste det bli. Fiske ger mig en viktig
mental kraft, och en känsla av tillhörighet vilket är behövligt för alla att känna på något sätt.
 
Tillbaks till fisket. Vi började vår resa i centrala Jönköping då Martin S plockade upp mig
utanför min port. Taggade till tusen och trötta som tusan landade vi till slut på Anders
bakgård och tittade ut över sjön. En kall sydvästlig vind drog över isen och det betydde
en kall fiskedag. Baslägret som började mitt ute på sjön flyttades raskt in i lä bakom
vassen utanför Anders strandkant. Anders bor så underbart vackert till, med strand och allt.
 
Till och med måsen stod på isen och huttrade
 
Men det klarnade upp emellanåt och blev riktigt skönt de gånger solen faktiskt behagade att
bryta igenom molnen. Och i lä bakom vassen mådde vi inte dåligt alls.
 
Fisket däremot var segt bortsett från en liten snipa som jag fångade tidigt på förmiddagen.
Den var precis som de andra gäddorna vi fått nu på senare tid riktigt fullmatad och redo att
göra nya små gäddyngel när isen släpper från kanterna. Jag ser nöjd ut och det var jag så klart.
 
 
Efter den här gäddan blev det några fäll på vipporna och fisk som tagit tag i mörten och simmade,
men ingen som fastnade. En aning frustrerande. Jag gissar på att det var större abborrar som var
framme och smakade. Men i brist på fisk kan man ju fotografera, speciellt fint när solen är framme.
 
 
Just när vi var redo att plocka upp grejerna så fällde det äntligen på ett av Martins spön och
upp kom en fin lite krabat som fick bli en perfekt avslutning på fisketuren. Senare plockade
även Anders en gädda.
 
 
Det var en bra fisketur med sol och trevligt prat, hade det blivit lite fler gäddor skulle det kunnat
vara en riktigt bra fisketur. Men det blir det kanske nästa gång.
 
Vi ses!
 

Sommardrömmar i vintertid

 
Jaha, här sitter man, med den bitande kylan utanför dörren, och drömmer om en varm och skön sommar. Jag längtar till metet efter arter som Sutare, Ruda, Sarv och Mört. Det är så lugnt och fridfullt, speciellt när man tar ett nattpass och sitter vid vattnet i mörkret med spänd förväntan. Man stirrar på flötet så att man börjar se i syne och tycker flötet guppar för jämnan.
 
Men det gör det ju så klart inte :) och man sitter stundvis i timmar innan det ens är något litet pill som idikation att en fisk är nära betet. Ja det är en av de viktigaste egenskaperna för specimenfiskaren. Tänka sig att man kan sitta och längta till detta så mycket.
 
Snart får jag lägga i båten också, när det blivit barmark och är varmt nog för arbete där så ska jag försöka göra det plant så man kan gå i båten smidigare. Det ska även fungera som tyngd eftersom båten är för lätt som den är, den blir svår att manöverera eftersom den skiftar riktning om vinden kommer lite från sidan.
 
Jag och Anders hamnade på 19e respektive 20e poäng i Småländskan 2012 också, det är inte illa
pinkat av två nybörjare. Att jag skulle hamna på 19e plats av 72 stycken deltagare med poäng, det
trodde jag aldrig, i år ska jag försöka klättra ännu högre i listan.
 
Det lutar starkt åt fiske på söndag, då ska jag optimera riggarna för Abborre. Man får se hur det
går med det haha, men något ska det väl bli.

Ett nytt härligt personligt rekord!

 
Ja att bli lyrisk över att fånga en fisk, det kräver nog att man är lite galen.
När vi en aning sent landade på Anders bakgård ( eller rättare sagt en bit ut på isen ) så
hade jag inte en tanke på att åka hem med nytt PB, men glad var jag ändå för solen sken
och det kändes riktigt varmt. Blåsten gjorde det dock riktigt kallt och vi satt så nära land
vi kunde för att slippa de värsta vindbyarna som kastade runt avbruten vass och annat
som inte satt fast. Jag placerade mina spön längst ut och sänkte ner en mört till botten
på 8 meters djup, de andra mörtarna lät jag hänga strax under isen. Det sistnämnda
skulle visa sig vara effektivt som ingenting annat.
 
 
Det började riktigt segt med en lång väntan men till slut fick jag fäll och vippan på spöet
gungade fram och tillbaks, en lång sprint ut till spöet och en relativt lugn drill senare så
höll jag i en gädda på runt 2,5 kg. Den fotograferades och släpptes sedan tillbaks.
 
 
Nu blev det korvgrillning och avslappning i solen en stund, sedan provade vi lite pimpel och
det gick som det alltid går för mig...inte alls bra. Jag hade inte ett napp. Det skulle plötsligt
avbrytas av att vippan på ett av mina spön löstes ut igen och jag kutade som en 200meters-löpare
mot hålet. Där hann jag drilla fisken och släppa tillbaks den precis innan vippan löstes ut på spöet
bredvid och jag lämnade allt liggande vid första hålet för att drilla nästa fisk. När jag tagit tag i spöet
löstes vippan ut på ett av Björns spön längre bort och han försvann. Vid mothugget kunde jag se att
det inte var den minsta fisken för dagen, fisken rubbade inte på sig och spöet stod som en båge med
toppen riktad rakt ner mot hålet. Björn skriker i samma veva på Anders, han har en stor fisk på gång.
 
Undet tiden som de håller på med Björns gädda kunde jag drilla upp den till strax under iskanten
och se att det var en riktigt lång och tjock gädda som plockat min mört, fiskad en meter ner bara
kan tilläggas. Varje gång den närmade sig hålet och gled igenom ljusspringan som skapades då
solen lös ner i hålet blev hon galen och rusade ner mot botten, gång på gång gjorde hon samma
sak men till slut kände jag hur hon började bli trött och hon var snart redo för att landas.
 
De andra var i full gång med att kroka loss och väga Björns gädda där vågen stannade på
nånstans i närheten av 6,7 kg. Jag stod ensam vid hålet och hade mitt livs gädda på kroken.
 
Det fanns inte mycket annat val än att försöka baxa upp den så gott jag kunde mot iskanten
och jag lyckades bra med det, till slut fick jag ett ordentligt grepp under gälbågen och kunde
slappna av för nu kom hon ingen vart. Trött efter upphetsningen och fighten tog det några försök
att ens lyfta henne upp halvvägs ur hålet, den här var jag säker på skulle vara över tio kilo så
otroligt grov som hon var. Anders skyndade sig till mig och då hade jag fått kraft tillbaks för att
lyfta upp henne och se hela skönheten.
 
 
Vilken monstergädda! Jag kunde knappt tro det var sant, här satt jag nu i den isande vinden och höll
mitt livs fisk. En gädda som jag var säker på vägde mer än mitt tidigare personbästa 9,5 kg.
 
Vi vägde, mätte och fotograferade henne så fort vi kunde och sedan fick hon simma tillbaks och
äta upp sig till gäddleken i vår. Hon var kortare än mitt tidigare PB, 111,5 cm mot 114 cm för min
9,5:a från några år tillbaks.
 
Den största gäddan jag någonsin fått, en best på hela 9,8 kg.
 
Lite retande 2 hg från den magiska 10-gränsen men jag är skitnöjd i vilket fall. Åh vad underbart
det här var, med smågäddorna jag fått hittills i vinter så kom den här som ett brev på posten.
En gnista hopp om världsbäst fiske tändes i mig igen.
 
Den sista gäddan för dagen tog också på mitt spö, kanske runt 2,5-3 kg och tjock precis som
alla andra denna underbara soliga vinterdag. Allt som allt blev det 4 gäddor för mig, en gädda för
Björn och en Snorgärs för Anders. Inte dålig utdelning på 4 timmars fiske.
 

Nu känner jag mig seg i hela kroppen och det blir en välbehövd avslappnad kväll i soffan för min del.

Fiske utan fisk och vackra promenadstråk

I Lördags var jag hos Anders och ismetade några timmar, fisket var rent ut sagt skitdåligt
den dagen men solen sken och det får man vara glad för. Ibland blir det ingen fisk helt enkelt.
 
 
I Söndags var de andra tappert ute igen och då blev det några mindre gäddor, själv var jag
hemma och passade på att njuta av en solskenspromenad runt mitt vackra Rocksjön. Kameran
fick troget följa med och föreviga promenaden.  Våren hänger i luften nu :) det är helt underbart!
Äntligen börjar det dra sig bort från dessa mörka tider.
 
En härlig syn är när solens strålar får mossan att växa på det gamla trädet vid min båt. Det brukar vara ett gott tecken på att det inte är många veckor kvar tills isen inte klarar stå emot solens strålar.
 
 
När naturen plötsligt väcks till liv efter en lång och kall vinter kan man väl inte annat än glädjas va? Eller är det bara jag? Snart smälter snön på och runt båten och man får lägga i den i sjön.
 
 
Här ligger hon, stackars båten ligger fastfrusen och väntar ivrigt på att ligga och guppa i strandkanten och ibland användas för fiske ute på sjön. Men det är inte dags ännu, så
tills vidare blir det att ligga kvar där hon ligger.
 
 
Åh vad det var skönt att gå i solen och verkligen känna hur strålarna värmde, när man är mitt i vintern tror man att värmen aldrig ska komma igen. Jag satte mig på en bänk lite längre bort och då det var helt vindstilla just där kunde jag ta av mig jackan och sola en stund.