Daniels invigning av nya feederspöet
Igår blev det en tur till Rocksjön och Daniel hade köpt ett nytt feederspö som han var ivrig att prova.
Vi valde platser och kastade ut, han körde från bryggan och jag inne i en liten vik strax utanför
kanalen in i Knektadammen. Ganska snart hade Daniel några småpill på sitt bete men inga
fiskar ville nappa ordentligt, själv hade jag ingenting på någon timme så jag valde då att flytta in
till dammen istället. Det blev några vändor fram och tillbaka men till slut hade jag alla prylar på
nya platsen. Jag gjorde en mäskblandning och kastade ut och direkt hade jag små försiktiga pill.
Daniel skrek plötsligt att jag skulle komma med håven, han hade lyckats kroka en fisk.
Jag sprang dit och gjorde mig beredd. Vi hade än så länge inte sett fisken men den bjöd på bra
motstånd på Daniels nya spö. Han var skitnöjd och drillade som en kung.
Snart bröt fisken ytan och först trodde vi att det var en sutare för att den glimmade till i brunt men
nästa sekund såg vi att det var en braxen som hade tagit betet och det var Daniel lika glad för.
När braxen kom tillräckligt nära håvade jag upp den och vi kunde mäta in den till strax under 2 kg.
Det var inte fy skam som första fisk på nya feederspöet och det var även nytt personbästa för
honom. Daniel var överlycklig och efter några snabba foton släppte han tillbaks fisken.
Jag gick tillbaks till mitt och när jag kom bort till spöet såg jag att det var slaklina och det betydde att
jag haft napp medan jag var borta hos Daniel. Attans.
Jag kastade ut igen och just då kom Johan och hälsade på. Vi pratade medan jag hade stenkoll på
spötoppen och några underliga napp visade att det fanns fisk där runt betet. Men inget ville riktigt
fastna på kroken. Johan lämnade mig snart och efter kanske 20 minuter nappade det i typisk mört-
maner och upp kom en liten mört på bara några hundra gram. Inte vad jag ville ha men det betydde
att jag inte fick ett bompass i alla fall. Mörten släpptes och snart lyckades jag kroka ännu en mört.
Mörkret lade sig och mörtarna slutade nappa men fortfarande fick jag de här underliga nappen
ibland, där spötoppen sakta böjde sig ordentligt och sen gick upp till sin vanliga position. Jag undrar
vad det kan ha varit, det får jag nog aldrig reda på. Runt halv elva kom Daniel bort och berättade att
hans spötopp hade gått av vid ett mothugg och det var slutfiskat för honom så då plockade vi ihop
och packade bilen för att åka hem. Jag kan väl inte säga att jag var jättenöjd med fisketuren men
vi fick ju i alla fall fisk båda två och det är alltid trevligt. Nästa gång hoppas jag på någon riktigt stor
fisk, de här småfiskarna duger inte i längden.