Gösfiske på programmet, fisk upp!
Magnus och jag bestämde för några dagar sedan att vi skulle iväg och vertikalfiska gös och idag gjorde
vi det. Magnus gled upp utanför mitt hus runt halv sju och jag satt trött men redo och väntade.
Vi packade in mina prylar i bilen och drog iväg, humöret var på topp och vi var beredda att håva gös
efter gös. Frågan var bara hur vi skulle finna dem och få dem att nappa. Vädret var fint, lite kallt på
morgonen men solen sken och vi hade ingen vind alls att tala om. Här skulle banne mig gösfiskas!
Bilen parkerades och lastades raskt ur, nu var vi taggade till tusen. Vi la in alla våra tusentals prylar
i båten och gav oss ut. Det första vi gjorde var att ta fram kaffet och diskutera hur vi skulle lägga upp
fisket, vart vi skulle fiska och på ett ungefär hur. Vi la så klart också fram våra jiggar så de var klara.
Ekolodet var igång och vi började leta ekon att släppa jiggar på. Snart hittade vi några fiskar och
släppte på dem men ingenting hände, de var inte alls intresserade. Vi provade flera modeller och
färger men till ingen nytta. Va fan? Skit i det, vi fortsatte att släppa på fiskekon som vi såg på lodet
och samma sak hela tiden, de stod antingen kvar eller simmade sakta ner till botten. Inte intresserade.
Våra vänner fiskljusarna flög över oss och cirklade, kanske i hopp om att vi skulle slänga död fisk
överbord som de kunde snappa upp. Eller så flög de runt oss och funderade på vad idioterna i båten
höll på med. Oavsett så lämnade de oss ifred vilket vi var glada för. De hade fullt upp med att bygga
sitt bo i toppen av en tall intill sjön för att hinna med något annat.
Men fåglarna var vi ju inte här för, vi skulle ju fiska!
Någon radikal förändring krävdes och det fick bli bottenmete vid ön samtidigt som vi passade på
att tugga i oss några mackor och dricka lite mer av det svarta guldet. Nej inte olja, kaffe så klart.
Inget hände på våra bottenmeten, vad skulle vi göra för att få till några napp? Vi fortsatte med
första valet, alltså vertikaljiggning. Men nu hade det börjat blåsa till förbannelse och det var väldigt
svårt att få båten att stå still över fiskarna och vi gled bort från dem hela tiden. Det här gick ju inte.
Vertikaljigg tacklad och färdig för en stor gösmun
Nej så här kunde vi inte fortsätta, vi bestämde oss för att än en gång byta taktik och köra bottenmete.
Flötmete var det för blåsigt för och vi hade bara små deadbaits med oss, eller Magnus rättare sagt.
Tack Magnus!
Vi åkte bort till utloppet där vi ofta hamnat när inget annat fungerat och då har vi inte sällan lyckats
att fånga en eller två gösar. Det är vårt sista hopp helt enkelt. Spöna tacklades för bottenmete och
vi kastade ut, någon minut senare sa Magnus att han hade napp, jag tittade på hans spötopp och
visst ryckte det lite där men det slutade snart. Det blev några till sådana små ryck i båda våras
spön men ingen fisk ville riktigt hugga. Både Magnus och jag gjorde oss beredda att åka hem med
svansen mellan benen och erkänna vår förlust, fiskarna hade vunnit. Magnus sa högt:
-Okej, ni har fyra minuter på er att hugga.
Tre minuter senare rycker det i hans spötopp och han lyfter sitt spö, gör sig redo och sitter på
helspänn. Snart rycker det lite kraftigare och Magnus bängar på med ett monstermothugg.
Spöets böj skvallrade om att fisken var krokad och jag kunde se på Magnus ansiktsuttryck att han
hade fisken ordentligt krokad. En kort drillning senare kunde jag galant håva fisken och syna den.
Det var en göshane på 3,2 kg och Magnus var så glad att det strålade om honom.
Nu var vi båda redo att åka hem, glada att vi åtminstone fick en gös till slut.
Det var överlag en helt okej dag men blåsten förstörde en del för oss, det får bli bättre till nästa gång.
Vart nästa fisketur bär av har jag ingen aning om, det får tiden utvisa helt enkelt. Jag är bara glad om
jag kommer ut och får fiska, vilket sort och om det blir något är av mindre betydelse.
Sköt om er och ha det gott till nästa gång!