Säsongspremiär för feederfisket och helt okej resultat
Igår kunde vi inte hålla oss längre, jag och Daniel. Vi packade bilen och åkte till vår årliga plats för
premiär-feedermete i hopp om att åtminstone få se feedertoppen darra lite grann. Förhoppningarna
var allt annat än höga då det är så tidigt på säsongen och de flesta arter fortfarande är köldstela.
När vi kom till platsen möttes vi av en å där ytan låg spegelblank, det bådade gott. För vind är inte
något man vill ha när man feedermetar. Vi packade upp och satte ihop grejerna, jag blandade mäsk
som vi skulle ha i feederkorgen som extra lockmedel för de köldstela fiskarna. Snart hade vi båda
kastat ut och satt oss, mitt spö hade några försiktiga darrningar i toppen men det kändes segt.
Efter en halvtimme bugar det till i min spötopp, jag böjer mig framåt och håller handen någon
centimeter över spöets handtag i väntan på nappet som kanske kommer...
Toppen böjer sig, först bara ett fåtal centimeter men sedan snabbt någon decimeter, och jag greppar
mitt spö och sätter mothugget. Något kraftigt mothugg behövs inte med feederspöet, jag lyfter helt
enkelt bara spöet och spänner upp linan lite lagom. Kroken är liten och vass och det krävs inte alls
mycket för att den ska sjunka in och sätta sig. Jag känner omedelbart att det åtminstone inte är nån
liten Mört eller Björkna som har krokats utan antingen är det en väldigt liten Braxen eller en Sarv.
Jag misstänker Braxen, inte kan jag ha sån tur att det är en Sarv!
Efter en rätt så händelselös drillning börjar fisken närma sig ytan, jag har ju inte sett den ännu och
har ingen aning om ifall det faktiskt är en Braxen. Till slut bryts den spegelblanka ytan av ett par
klarröda fenor och jag säger förvånat till Daniel som står beredd att håva fisken att det är en Sarv!
Vi börjar båda bli lite nervösa. Det är första fisken för säsongen på feeder, det är en Sarv på kroken
och den är inte så liten. Men Daniel är lugn och håvar perfekt på första försöket. När den ligger i
håven gissar jag på runt 800 gram, den ser rätt stor ut där den ligger i nätet. Men vägningen visar
att jag hade fel och den vägde "bara" 710 gram, inte alls dåligt som säsongsstart och inte heller
dåligt för att vara en sarv. Vi fotograferar den och sen får den simma tillbaka igen för att växa till sig.
Nu efter den här fina fisken blev det lite lugnare, några få pill hade vi båda två men inget som man
kunde sätta mothugg på. När jag just kastat om (det gör man nån gång ibland för att få ut mer mäsk)
så kom det en kille på cykel som stannade till och snackade och tittade på. Det visade sig vara en
annan inbiten fiskare som även han tävlar i Småländskan i ett annat lag. Tack för att du hälsade på
Tomas, det var riktigt roligt att träffas och snacka lite.
En lång stund senare darrar det till i toppen på mitt spö, jag lägger som vanligt handen på spöets
handtag och är beredd på mothugg. Vi snackar vidare om allt och inget och snart bugar sig spöet,
jag lyfter och det är totalt stumt. Har jag fastnat i någon gren på botten eller vad är det som händer?
Då känner jag ett par sköna tunga gung när fisken sveper åt sidan med huvudet för att försöka skaka
loss kroken. Jag har lyckats kroka en stor fisk, aldrig har jag känt något så här tungt i andra änden
då jag feedermetat. När jag lyckats veva in en liten bit och känt fler knyck är jag rätt så säker på att
jag krokat en Braxen, det finns väldigt många olika arter i den här ån så det skulle kunna vara en
annan art men chansen är minimal. Jag drillar den lugnt men bestämt och snart är den nära kanten.
Daniels håv ser plötsligt för liten ut för den enorma Braxen som bryter ytan framför oss men till slut
kan han ändå få den att glida in över nätkanten och sluta håven runt fisken. Vilket monster!
Jag är så uppspelt som man kan vara, den är lång, hög i ryggen och riktigt tjock. Detta är garanterat
ett nytt personbästa på Braxen för mig. Vi mäter och väger den, sedan tar vi det obligatoriska fotot
på mig och fisken, jag är hur glad som helst och den här premiären var fulländad. 2960 gram!
Nu blev det totalt dött och vi hade inget annat än små pill under resten av fisket, men jag satt där med
ett stort leende ändå. En liten stund efter att Tomas cyklat vidare plockade vi ihop och åkte hem.
Tyvärr blev det ju ingenting för Daniel mer än ett par napp där han inte lyckades kroka fiskarna men
snart sitter vi säkert här igen och förhoppningsvis är turen på Daniels sida och kanske kan han till
och med få nytt personbästa, de stora fiskarna simmar där ute och varje napp har man chansen till
enorma exemplar av Björkna, Sarv och Braxen.