När det nappar, ja då är man glad
Torsdagen bjöd på en liten fisketur, efter en underbar början på veckan så hoppades vi in i det sista
att vädret skulle hålla i sig så att vi kunde prickskjuta gädda/abborre utan alltför mycket besvär.
Så var absolut inte fallet...
Vinden kom från norr och den var kall...riktigt kall. För att göra det extra irriterande så regnade det
också några gånger. Det gick ändå att fiska så klart :)
Vågor gör det lite jobbigt när man ska ligga still, och vinden trycker bort båten från platsen.
Efter Magnus nära miss så fortsattes det att leta fisk på ekolodet. De är verkligen inte utspridda och de
är svårhittade. Till slut fann vi en plats där vi kunde se både betesfiskstimm och bågar från större fiskar
på ekolodet. Där sänkte vi ner och fiskade en stund. Plötsligt ryckte det till och efter mothugg satt en
fisk på Magnus jiggade Löja. Den här gången satt fisken bra och vi kunde landa den i båten.
Det var verkligen inget monster men vad gör det när man sitter på sjön och har det skönt?
Snart var det min tur att visa att även jag kan fiska när vi såg en båge vid botten på nästan 12 meters
djup. Nästan omedelbart ryckte det till och spöet böjdes och jag fick ett stort leende på mina läppar.
Upp kom ännu en minigädda och jag var helnöjd.
Efter ett tag rycker det i mitt spö igen och ännu en gädda i samma kaliber kom upp.
Efter detta dog det ut, både nappen och vinden. Mörkret började lägga sig över sjön och vi gled bort
mot min båtplats men vi stannade till några gånger när vi såg fisk på lodet. Det var bara snabba stopp
och gav ingenting. Snart kommer den stora gamla gäddhonan som vi alla drömmer om.