Snabb uppdatering

Jag och Daniel åkte en sväng och fiskade, det var ju ändå första metardagen.
Vi åkte till gölen och var på jakt efter sutare och möjligtvis någon ruda.
 
Det var segt i början och inget hände på en väldigt lång stund. Vi såg dock mycket aktivitet på ytan.
 
Efter några timmar hade mäsket gjort sitt och båda våra flöten rörde sig som indikation på att någon
fisk var nere vid betet och rotade runt. Vi blev på helspänn varje gång det gungade till i flötet, sånt här
är skitroligt men det förstår bara de som verkligen provat den här sortens fiske. Vi fortsatte fiska och
det var några små pill ibland. Till slut lyftes Daniels flöte och började vandra åt sidan, Daniel gjorde
mothugg och fisken gjorde motstånd. Det var ingen sutare, det kunde vi konstatera rätt fort. Men inte
heller kändes det som en ruda. Vad kunde detta vara?
 
En rätt så intensiv fight pågick ett tag och den vände flera gånger i ytan men vi lyckades inte riktigt
se vad det var för fisk. En gång tyckte jag det var en ruda, men den kämpade lite för bra för det. Sen
till slut håvade vi fisken och kunde se vad det var, det var en liten liten karp som tagit betet.
 
 
När vi fotat den här såg jag att mitt flöte flyttat sig och låg på djupare vatten så jag drog in det till rätt
plats igen och plötsligt lyftes mitt flöte och började vandra. Det här var min chans tänkte jag och satte
ett ordentligt mothugg. Upp FLÖG en pytteliten abborre och landade på backen. Stackaren visste
nog inte vad som hänt. Jag krokade av den och fortsatte fiska i hopp om att det skulle komma en
lite större fisk nästa gång. Det tog inte mer än en halvtimme så lyftes Daniels flöte ännu en gång
och när mothugget var satt visste vi båda att det var en sutare, den gjorde fina rusningar och ville
kämpa på bra. Fighten varade inte mer än någon minut och efter håvningen kunde vi se att det var
en bekant fisk. Hon har ett ärr på gällocket och är lätt att identifiera på det. Tyvärr tänkte vi inte så
långt att vi fotograferade henne från rätt sida så ärret syns inte, men jag fångade henne i augusti
förra året om du vill bläddra tillbaks och titta. Här är hon i alla fall:
 

Efter den här fiskade vi en liten stund till men ingen fisk ville gå på våra beten så vi gav upp runt ett
på natten, plockade ihop och gick hela vägen bort till bilen. Väl där såg vi att temperaturen krupit
ner till bara 4 grader, inte konstigt att vi var stelfrusna.

Sutaren var på hugget

Ja jag hoppades ju på Ruda men det blev inget med det.
 
Daniel och jag trotsade vädret och gav oss ut i snålblåsten härom kvällen.
Vi hade siktet inställt på gölen och min förhoppning var att fånga en Ruda. Jag gjorde allt enligt
regelboken med lagom möskning och kasta ut småbitar av betet med jämna mellanrum men inget
kunde locka Rudan att nappa. Vi hade extrem aktivitet med flera Rudor som var uppe och rullade just
vid våra flöten och runt omkring fiskeplatsen men som sagt ville de inte den här kvällen, kanske var det
väderomslaget som gjorde att de inte var nappvilliga eller så var det helt enkelt inte rudornas kväll.
 
 
Men fiskade gjorde vi och hur frustrerande det än var när rudorna var uppe i ytan precis utanför oss
så härdade vi ut i den iskalla vinden. Till slut gungade mitt flöte lite grann och började sedan förflytta
sig och jag gjorde mothugg. Upp flög en liten liten abborre, inte alls vad vi hade tänkt skulle nappa.
 
Jag krokade av den och vi fortsatte fiska. Snart såg jag hur mitt flöte gungade till igen och tänkte att
det säkert var en abborre till, men så dök flötet kraftigt och vid mothugget kände jag att det satt en
större fisk på. Jag kände snabbt att det var en sutare som jag krokat och efter en intensiv drill kunde
Daniel håva den. Det var en av de större i gölen men ingen så värst stor ändå, strax över 2 kg.
 
 
Efter det här blev det ingenting mer och vi packade ihop och gick till bilen. Väl framme där och när
Daniel startat bilen såg vi temperaturen och chockades av att det hade krupit ner till bara 7 grader.
Huttrande och trötta åkte vi hem och den natten sov i alla fall jag riktigt gott i min varma säng.

Ny art för Daniel under nattens pass

Daniel och jag bestämde oss sent igår kväll för att köra ett nattpass i gölen.
Vi kom upp dit runt halv tolv och det skulle enligt klart.se börja regna och åska runt 4-5 vilket inte är så
roligt när man fiskar men vi tänkte att man kunde fiska i alla fall fram tills dess. Sagt och gjort, vi
kastade ut våra beten och några mäskbollar och började fiska. Det var en seg start som inte ens
indikerade fisk runt våra beten och knappt någon aktivitet i ytan heller. Men några timmar in i fisket
guppade det till i mitt flöte och vi visste då att fisk kommit in i vårt swim. Det var dock bara ett par små
gung i mitt flöte innan det slutade plötsligt och någon minut senare lyfte sig istället Daniels flöte och
började förflytta sig. Han satte mothugget perfekt och efter en kort och händelselös drillning var fisken
landad. Daniel var totalt själaglad för i håven låg en ny art för honom, en art som han kämpat länge
med. Nämligen en Ruda!
 
Rudan vägde in på 790 gram och var 32 cm lång
 
Vi fortsatte fiska och det fortsatte vara segt med aktivitet runt våra beten, flötena låg stilla och vi
undrade om det skulle bli något mer. Några timmar till gick och plötsligt började mitt flöte guppa till
några gånger men fisken ville inte riktigt ta betet ordentligt. Jag vevade in och bytte ut räkan till en ny
och det gjorde susen. Några minuter senare lyfter sig mitt flöte och sjunker sedan snabbt för att dra
iväg under vattnet. Jag lyfter mitt spö och känner tungt gung i toppen. En fisk var äntligen fast men jag
kände direkt vad det var på andra sidan. Jag ville ju också ha en Ruda, men det här var ju bättre än
inget. Upp kom en rödögd argsint Sutare som vägde runt 1700 gram.
 
Den här fisken var välkommen vill jag lova, så många timmar utan fisk är frustrerande.
Strax efter detta frågade jag Daniel om vi skulle packa ihop. Han svarade att det kanske var dags.
Några sekunder senare kom en åskknall som fick oss att göra ett hastigt beslut att avsluta fisket.
Kolfiberspön, vatten och åska är ingen bra kombination och kan sluta väldigt olyckligt.
 
Vi packade snabbt ihop och åkte hem och när jag blev avsläppt hemma hann jag inte mer än upp i
lägenheten innan det började regna. Jag somnade gott till mullrande åska och vaknade glad och nöjd.

En underbar sommarkväll med framgång i fisket!

Äntligen har jag haft lite fiskelycka!
 
När vi bestämde oss för att testa gamla gölen hade jag inte jättehöga förhoppningar, det var tidigt på
säsongen och vi visste inte om fiskarna vaknat till liv ännu men vilken underbar kväll det var. Här skulle
fiskas oavsett och det var Sutare och Ruda på menyn. Rudan brukar jag inte fiska förrän i Juni tidigast
så jag hade inga direkta förhoppningar på att fånga någon men lite kunde man ju ändå hoppas.
 
Vi anlände och fixade snabbt iordning grejerna, och sen ut med betad krok på botten. Solen hade
gassat ordentligt hela dagen och det var runt 20 grader i luften när vi fixat klart med våra prylar och
vi kunde njuta av sommarvärmen. Inte lång tid efter att jag satt mig hade jag aktivitet runt mitt bete och
gjorde mig beredd. När flötet gungade till, lyftes och sedan gick åt sidan satte jag mothugget och fisken
satt fast. En kort drillning senare kunde jag glatt se att det var en Ruda. Hon var smockfull med rom och
vägde 1040 gram, längden på henne var 34 cm.
 
 
 
Vi hade en kort fotosession och sedan släppte jag tillbaks henne, och kastade ut på nytt.
Inte lång tid efter första nappet kom nästa och även den här gången var drillningen kort men intensiv.
Upp kom ännu en Ruda! Jag var överlycklig och även fast den här var lite mindre så kändes livet
underbart. Några foton togs och sen fick även den här gå tillbaks. Denna vägde 970 gram och var
33 cm lång.
 
 
 
Jag kastar ut en betad krok igen och väntar, aktiviteten runt betet visade sig genom små gupp i flötet
och spänningen var olidlig. Skulle jag få ännu en Ruda? Nappet kom plötsligt och direkt vid mothugget
kände jag att det inte kunde vara en Ruda. Jag hade rätt och efter en lite längre kamp kunde Daniel
håva en Sutare. Den här vägde 1890 gram, längden tog jag aldrig.
 
 
Detta fortsatte och jag fick två sutare till, en på 1870 gram och en som vägde 1940 gram.
Daniel däremot hade inte lika mycket tur, han hade visserligen både pill och riktiga napp men ingen
fisk ville fastna på kroken. Vi satt fram till klockan var alldeles för mycket och sedan packade vi ihop
och åkte hem, jag var överlycklig och Daniel var glad för min skull även om han hade velat ha fisk med.
 
Vilken underbar tur, tänk att gölen kan bjuda på så trevligt fiske.

Ännu en fisketur avklarad

Det blev Kåvasjön igår igen, i detta underbara sommarväder.
Jag och Daniel åkte iväg runt halv nio på kvällen och anlände strax på platsen. Vi kunde se att platsen
var tom och det var vi glada för, här är det perfekt att sitta och feedermeta.
 
Vi fick ut våra beten fort och sedan började väntan på första indikation på fisk runt mäskplatsen.
Det tog ett tag men snart så var det full aktivitet, smmå pill på betet dock som visade att det var småfisk.
Eftersom vi börjat med att använda räka så ändrade vi taktik, satte på mindre krok och några maggots
istället. Detta visade sig vara bättre, även fast det nu tog ett tag för fisken att närma sig betet och
mäskplatsen igen.
 
Små pill på betet och att fiskarna inte kunde ta våra maggots ordentligt var frustrerande, men efter
någon timme kom första nappet. Och på mitt spö dessutom. Jag gjorde mothugg och fisken satt fast.
 
Efter en ganska händelselös drillning av vad man förstod var en liten fisk kunde jag se att det var
en liten liten braxen som tagit betet. Jag krokade av den och släppte tillbaks den fort och sedan ut med
grejerna igen. Nu skulle det förhoppningsvis antingen gå på en större braxen eller någon annan art.

För här i Kåvasjön finns det många arter och man vet aldrig vad man ska få på kroken. Man kan få allt
från mört och sarv till regnbåge och öring. Nu tillbaks till fisket.
 
Jag kastade ut och ganska snart kom de första små pillen på betet och spötoppen vibrerade i takt med tuggen på maggoten. Jag gjorde mig redo att göra mothugg, jag greppade spöet och väntade.
 
Till slut kom några ordentliga gungningar i spötoppen och mothugget satt perfekt. Jag kände ingenting
mer än några pyttesmå knyck i början så jag undrade först om fisken hade släppt men när det närmade
sig land kunde jag se att en liten fisk satt på kroken. Det visade sig vara en björkna av mindre modell.
 
 
Daniel fångade också en fisk, en jätteliten braxen. Det är alltid roligast när båda får fisk.
Nu har vi fått björkna de senaste två passen här, och jag som inte har fått en enda björkna inna tycker
det är riktigt kul. En ny art är alltid roligt. Men de kunde ju varit lite större dock.
 
Nästa fisketur vet jag inte när den blir eller vilken art vi inriktar oss på, det får bli en överraskning :)
Ha det bra så länge och glöm inte flytvästar om ni ska ut med båt!

Kåvasjön låg lugn och blank


Och då var det läge för att fiska. Vi bestämde oss för ett kvällspass, något vi aldrig gjort i Kåvasjön.
Och gissa om det gav resultat! Var sin ny art ( om än samma art ) och en helt underbar sommarkväll.
 
Det började nästan direkt att pilla på våra beten efter att vi kastat ut, Daniel körde maggots och jag
använde majs som bete. Men efter många små pill som inte gav något bytte jag till maggots också.
Jag tänkte att de små fiskarna som nappade kanske inte kunde ta hela majskornet och att maggot
skulle fungera bättre. Daniel var först med att få fisk och upp kom en björkna, något som vi aldrig
fått innan. Vad kul att en ny art kom upp, även om den var riktigt liten.
 
 
Nu hade mörkret lagt sig ordentligt och snart fick jag också ett napp som jag lyckades göra mothugg
på, när jag vevade in kände jag inget motstånd alls och tänkte att fisken släppte. Men när den närmade
sig kunde jag se att det satt en liten björkna på kroken. Jag var överlycklig över den här lilla gynnaren.
 
 
Efter en stund kom Björn ner och hälsade på och bjöd på öl, det var gott den här sommarkvällen som
var. Vi satt där och pratade minnen och drack bira, bara för att en gång avbrytas av att mitt spö
indikerade napp. Jag gjorde mothugg och kände denna gången inte heller något men när jag vevade
in så satt det även nu en liten björkna på kroken. Vad kul, en ny art och två av arten under samma
fisketur. Vi fortsatte dricka öl, fiska och prata minnen en stund till men ingen mer fisk ville stiga på
under kvällen. Eller rättare sagt natten för klockan blev över 12 innan vi åkte hem.
En lyckad fisketur vill jag påstå, mer såna tack!

Sarvfisket lyckades äntligen, med rätt bröd

 
Jag gick bort till Rocksjön för att fiska häromkvällen och när jag kom dit var det lite påliggande vind.
Men vinden mojnade till slut och det blev riktigt behagligt. Jag kom fram när det fortfarande var ljust
och gjorde i ordning mäsket som var gammalt mäsk som jag använt tidigare, är man desperat så :)
 
De första kasten gjorde jag utan bete för att kasta in mig på platsen, och pricka rätt. Sarvfisket är ett
precisionsfiske om något. Man måste hamna nära vasskanten men inte så nära att man fastnar.
Och när man då ska kasta ett tiotal meter i kolmörker så är det inget man gör utan att träna in kastet.
 
När jag kände mig klar med detta var det dags att kasta ut med bete som bestod av franskbröd. Det
är inte optimalt men det enda jag hade hemma. Jag kastade ut några gånger och hade lite småpill
men inget som ville nappa. När mörkret lagt sig kom Daniel ner och satte sig bakom mig och fiskade.
Han hade också med sig Grekiskt lantbröd som var mycket bättre som bete, det satt nämligen kvar
jättebra på kroken till skillnad från franskbrödet. Så jag började köra med detta istället och nästan
omedelbart fick jag ett napp som fick spöet att böja sig ordentligt för att sedan tjonga tillbaks och
ännu en gång böja sig djupt. Där gjorde jag mothugg och lyckades sätta det, äntligen drillade jag
en fisk och snart kunde jag skymta den i pannlampans ljus. Det VAR en sarv, till slut lyckades jag.
 
Daniel hjälpte till att håva och jag var överlycklig, den var inte stor men det var i alla fall en sarv.
Vi vägde och mätte den, sen efter en kort fotosession släpptes den åter tillbaks i vattnet.
 
Här stoltserar jag med min fångst för kvällen
33 cm lång och med en vikt på 600 g var den inte stor men ändå rätt art
 
Vi fortsatte fiska någon timme till men inget mer hände så vi packade ihop och åkte hem vid tolvtiden.
Det var en bra kväll även fast det inte blev någon stor sarv, jag fick ju i alla fall något.
Nästa fisketur vet jag inte vilken art vi inriktar oss på, kanske gädda eller gös. Eller kanske sarv igen.

Jigginventering och drömmar om göshugg

 
Denna regniga eftermiddag har jag sorterat jiggar och lagt till några nyinköpta sådana.
 
 De översta tre har jag tänkt ha för abborre. De två nedersta däremot tänker jag mig att någon
storgös ska falla för i sommar. Nu är jag allt riktigt sugen på att vertikalfiska igen, vädret ser ut att
bli bättre framöver så det är inte någon omöjlighet alls att det blir en tur eller två.

Abborren lös med sin frånvaro

 
Idag åkte jag och Magnus iväg på äventyr till gössjön i jakt på abborre. Det hade tagits stora abborrar
så sent som dagen innan just där vi skulle fiska och hoppet var på topp. När vi kom fram till sjön låg
ytan blank, det här skulle bli bra tyckte vi båda, och glada i hågen plockade vi ur grejerna och lastade
i dem i båten. Min nya elmotor hade fått följa med också och det var den som skulle få agera
huvudmotor för oss denna dag. Jag testade så den fungerade och snurran snurrade fint, ett moln
skapades av sand som flög runt nere på bottnen. Magnus puttade ut oss och jag styrde mot den
heta mynningen där jag själv tagit en abborre på strax över kilot förra året.
 
Ankare kastades i och när vi surrat fast repen kastade vi ut och väntade, och väntade. Ingenting...
 
När vi suttit någon timme där och solen börjat gassa på ordentligt bestämde vi oss för att trolla
en stund, med små wobblers i fin storlek för abborre. Vi trollade i kanterna ända upp till ön, rundade
den och fortsatte sedan medåt. Fiskljusarna var hemma i sin boning längst uppe i en tall mitt på ön.
 
Rovfågeln svävade över oss under hela tiden då vi åkte nära ön
 
När vi kommit runt ön fortsatte vi neråt igen mot grundare vatten, halvvägs bestämde vi oss för att vi
skulle testa mete igen så vi vevade in och tog upp grejerna och satte fart mot mynningen igen.
 
Magnus håller i spöet efter att ha sett att wobblern studsade i botten
 
Vilken var det var på motorn, den pinnade på så att vinden susade i spötopparna. Det var trevligt
att se hur kraftig motorn var. Väl framme kastade vi ankar igen och körde en stunds mete och lite
kast med jigg. Fortfarande ingenting. Nu blev vi rastlösa och bestämde oss för att åka upp i ån som
mynnar ut i sjön och där inne var det totalt vindstilla och så otroligt lugnt och skönt.
 
Magnus kastar lite jigg inne i ån
 
Efter den här utforskningen av ån åkte vi ut och parkerade båten utanför vassen, nu hade det börjat
blåsa upp och det var rätt kalla vindar med kraftiga kastbyar, inget skönt fiskeväder någon tid på året.
Vi blev inte långvariga utan bestämde oss för att ge upp och testa fisket en annan dag när det blivit
lite varmare, abborren kan man ju fiska året runt så det kommer fler tillfällen. Någon fisk blev det inte
men det var skönt väder ( fram till slutet då det började blåsa ) och man fick lite solbränna på nosen.
 
Nästa gång kanske det blir fisk också, vem vet?
Tills dess önskar jag er skitfiske och var rädda om er på sjön.

Sarv och Braxen! Dammen lever!

 
Jag och Daniel ville fiska sarv och valet av plats blev Knektadammen.
Metoden vi valde var feedermete då sarvarna inte är så aktiva ännu och det kan bli lång väntan.
Vi åkte dit, lastade ur grejerna och bar dem till platsen för fiske och sedan gjorde vi i ordning mäsk,
satte bete på kroken ( jag började med bröd och Daniel med majs) och kastade ut. Väntan började.
Efter en stund kom även Johan och pratade med oss en stund innan han skulle dra igång sitt fiske.
 
Det tog inte lång tid innan Daniel gjorde mothugg och lyckades kroka en fisk. Den bjöd på rätt okej
motstånd och när den närmade sig land såg vi att det faktiskt VAR en sarv! Vägning skippade vi för
den var inte mer än några hekto så den fick gå tillbaks snabbt efter en liten fotosession.
 
 
Vi fortsatte fiska och snart hade Daniel på ännu en fisk, den här gången en aning mindre och snabbt
kunde vi konstatera att det var en mört av mindre modell. I med den snabbt och fortsätta fisket.
 
Jag hade inte ett enda pill på mitt och till slut bytte jag till majs också, detta skulle ge resultat rätt fort
då spöet böjde sig och jag satte ett mothugg. Ett starkt motstånd vittnade om att det var en lite större
fisk på. Tänk om detta också var en sarv, då är den stor! Jag drillade den en stund och den simmade
åt både höger och vänster så jag fick parera med spöet. Men till slut kunde vi se den och det visade
sig vara en braxen, något jag egentligen inte ville ha för att de är slemmiga och luktar illa. Men det är
ju bättre än inget, jag var nöjd med att få fisk över huvudtaget. Några foton och sen släppte jag den.
 
 
Efter den här kämpade vi på men det blev inget mer, Daniel hade dock många napp men ingen fisk
som ville fastna på kroken. Så går det ibland och det har man lärt sig att ta. Man får inte alltid fisk.
 
Nästa tur lutar åt gös/abborre på söndag, det ska bli superkul!