Igår blev det fiske igen, jag och Daniel var båda för sugna för att inte åka iväg och blöta kroken.
Vi hade kollat väderprognoserna, frågat gudarna och spått i kaffesump och ingenstans fanns det
någon förnimmelse att det skulle regna. Gött tänkte vi och åkte hemifrån utan regnkläder.
När vi anlände till gölen var det fint väder och helt vindstilla så att innan vi ens lastat av oss vår
utrustning var vi överfallna av ivriga knott som längtade efter vårt BLOOOD! Ja så dramatiskt var
det kanske inte men de bet oss frenetiskt och inte ens Daniels Thermacell verkade göra någon
nytta, fan inte ens min Djungelolja i ansiktet fick knotten att hålla sig borta. Men fiska ville vi och
fiska skulle vi göra. Ut med grejerna och vänta. Rätt snart gungade det lite i Daniels flöte och vi
tänkte att jäklar vad hett! Här skulle bändas flera tjog med fisk innan vi var klara.
Flötet dök och Daniel satte världens mothugg i hopp om att det var en större fisk. Det var en
abborre på knappa hektot...
Skulle det bli en sån dag det här, med abborrar som förstör vårt fridfulla fiske med sin närvaro?
En minut senare dök mitt flöte och vandrade iväg, jag satte ett försiktigt mothugg och upp kom
en abborre i samma storlek. Fan också. Men de slutade att nappa efter detta som tur var.
Vi fiskade vidare och hade både solklara vak i den spegelblanka ytan så det plaskade stort och
små försiktiga pill på våra beten. Vi testade ett nytt ställe i gölen denna dagen och det var mycket
bröte på botten, grenar och stockar så att det var svårt att fiska då man fastnade i dem när fisken
pillade på betet och det stack under någon gren, man lyfte för att lägga tillbaka betet på rätt plats
och så var man fast i något. Det här hände mer än en gång. Daniel fick ett napp som han gjorde
mothugg på, kände en fisk som släppte och han fastnade i något. Upp kom en "vit" plaststol som
sett sina bästa dagar. Personbästa på plaststol för Daniel! Grattis!
Men till slut gungade det i mitt flöte, lyftes lite och sjönk sen snabbt för att dra iväg strax under
ytan. Jag la handen på spöet, lyfte det ur klykan och spände upp linan.
weeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee, sa det i rullen när fisken gjorde en megarusning ut mot
näckrosbältet några meter utanför där jag fiskade.
Karp, konstaterade jag högljutt och ställde mig upp för att kontrollera dess långa rusning.
Det var inte lätt att kontrollera fisken med mitt 20-60g haspelspö som inte är gjort för att drilla
karp men det gick rätt så bra. Fisken simmade från mitt swim och över till Daniels några gånger
och trasslade in sig i hans lina men det trasslade ut sig av sig självt som tur var, fisken vände
snabbt och drog iväg åt vänster ett tiotal meter för att sedan vända tvärt och bege sig till
näckrosbältet igen, som nu var decimerat kraftigt med hjälp av den vassa flätlinan som skar av
stjälkarna som smör och nu flöt de flesta näckrosbladen på ytan.
Nu började fisken bli trött efter alla rusningar och min exceptionella expertis på drillning av karp.
Jag kunde få in den till kanten där Daniel stod redo med håven och med ett bestämt grepp svepte
han in håven under fisken och lyfte den till ytan. Gött, en fisk som INTE var en förbenad abborre!
Vi vägde den snabbt och den var tyngre än jag först trodde på 2900 g. Inget monster men ändå.
Några kvicka foton från mästerfotografen och så kunde hon eller han simma hem igen, förmodligen
lite chockad men annars helt okej. Här är resultatet
Vi fortsatte att fiska, glada i hågen som man säger. Och vi hoppades på ännu fler fiskar eftersom det
varit sån otroligt bra aktivitet. Vi hade snart inne fisk igen fastän den här karpen borde ha skrämt bort
varenda fisk i närheten. Molnen började plötsligt rulla in och regndropparna slog ner på den blanka
vattenytan så det blev fina små ringa som spred sig utåt. Regnet intensifierades och till slut stod det
som spön i backen. Fattar ni, "spön i backen"? :)
Vi härdade ut ett tag eftersom vi hade pill på våra beten nästan konstant och de såg ut att vara från
vår target species så att säga, Rudan. Försiktiga lyftningar i det känsliga flötet följt av små gung upp
och ner, sen sjönk flötet någon centimeter och fortsatte gunga när fisken undersökte betet. Men till
slut var vi blöta in till benen och kunde inte sitta kvar utan plockade snabbt ihop och åkte hem för
den här gången. Vi var rätt så nöjda ändå, vi fick stilla vårt värsta fiskesug och det resulterade i fisk.
När Daniel släppte av mig hemma här inne i Jönköping hade det dock slutat regna och var fint hela
kvällen, typiskt så klart att vi kunde ha stannat och härdat ut en kvart till och fått fint väder igen.
Men det gör inget. Det kommer fler tillfällen för fiske. Och DÅ kanske den där Rudan vill nappa...
